Äntligen är vi framme! Fem veckors ledighet tillsammans. Vi firade in semestern med middag ute i fredags medan mamma vaktade Eddis. Vi var dock tillbaka vid 21 ca. Det måste väl vara en barnvakts dröm?! Man skulle ju kunna tolka det som att vi inte vill umgås på tumanhand, kanske inte har något att prata om. Eller att vi helt enkelt var SÅ trötta. (Det kortet kan man ju alltid slänga in som småbarnsförälder.) Men sanningen var att vi är för panka och snåla för tt fortsätta kvällen ute så vi gick hem och tog en glögg istället. Nu har vi ju bara en inkomst, Magnus föräldrapenning. Living the life, liksom!