Den här fredagskvällen har vi haft mina päron och deras vän på besök. Edda har visat upp sina bästa trick innan hon däckade halv nio. Hennes bästa trick för dagen är att peka på magen (lampan är bemästrat sedan länge!), klappa händerna åt sig själv när hon gör något bra och min favorit; när man lägger en duplobit under en av tre byttor och undrar var den är så slår hon ut händerna i en sådan där "var tog den vägen, jag har ingen aning"- gest. Svårslaget!

Mange och sagda vän till föräldrarna har bondat över gemensamma nörderier, bokstavering på telegrafist-vis och planeter och största städer och barns språkutveckling och kinesiska barns språkutveckling och sådant kul. Jag satt och viftade med flaggan. Intresseflaggan.

Jag har förresten fått jobb. Jag börjar i mitten på januari, ser helt ologiskt mycket fram emot det. Jag är ju en notorisk latmask så det faktum att jag är helt galet sugen på att börja jobba säger något. Att jag valt rätt yrke kanske, eller att jag valt fel mammaledighet. Huuur som helst, jag fick ett mail från min blivande chef där han skrev att jag ska få 300 kronor mer i lön än vad vi kom överens om. Han skrev att vi inte ville att jag som kvinna skulle ha lägre lön än min sambo. Om det tycker jag för det första; megalike! Men även, det känns lite som att jag var i det lamaste laget när vi löneförhandlade om man väljer att ge mer än begärt, samt, borde jag ha nämt att Magnus har förhandlat upp sin lön ytterligare 1000 kronor? Jag menar, ett sådant politiskt statement kan man ju bara inte backa på när man väl har sagt det?!

Summa summarum: nöjd tjej somnar efter bra fredag.

Igår skrev jag ett jättelångt inlägg som sedan försvann för att jag var tvungen att ägna min uppmärksamhet åt mitt barn ett tag, varpå inlägget glömdes spara. Hur som helst så handlade det om bajs i duschen som skulle torkas upp samtidigt som Edda plaskade runt i sitt eget kiss. Allt skylldes förstås på M, vilket han senare gick med på. Han har nämligen börjat läsa pappalogi och lärt sig att man ska välja sina strider.

Hur som helst, här sitter jag nu i Eddas lekhörna och väntar på att helgen, dvs Magnus, ska komma. Det är möjligt att jag skrev ett onödigt aggressivt sms till honom när han meddelade att han nog skulle dröja en halvtimme till på jobbet. det lät ungefär; "Jävla skit, dumpa jobbet och ta hand om mig istället!". Sanningen är att jag är skapligt sugen på att börja jobba och önskar att det var jag som skulle dröja en halvtimme till.

MEN jag (och M) ska på AT-intervju på tisdag... Låt det gå vägen!!!

Tänkte bjuda på en bild på mig själv i sjukhuskläder men hade ingen, så här är Magnus och Edda på sjukhuset istället!

Vi har kört alla våra grejer till nya läggan nu och har under kvällen, efter Edisons avsked för natten, varit där och packat upp. Mamma har agerat barnpiga hela dagen. Så skönt att få flytta utan att behöva ta hand om bäbis samtidigt! Men hallå, HUR mycket grejer har man egentligen?! Så mycket skit rent ut sagt. Man måste ju kunna slänga hälften, men man sparar och sparar och sparar för att man kanske kommer få användning av det senare eller för att det har något pyttelitet affektionsvärde. Imorgon ska jag rensa, både asdrygt och lite härligt.

Nu när vi flyttar in och känner att den här lägenheten är SÅ bra för oss så har vi börjat leka med tanken att bo kvar här under tiden vi gör våra AT-tjänster. Det skulle innebära en timmes pendling om dagen, således många timmar på dagis för gumman och tidigare morgnar för oss alla (enligt mig det största argumentet mot). Men samtidigt skulle vi slippa byta dagis, vi skulle ha lättare att få hjälp av mamma och pappa och vi skulle kunna riktigt rota oss i denna lägenhet. Mmmm, fundera på den!

Nu blir det sängen. Edda har förresten börjat med något som jag tolkar som separationsångestfas. Hon vaknar på nätterna och somnar bara lugnt i våra famnar. Det har aldrig hänt förut. Hon här sovit själv från vecka 2. Några tankar eller tips angående detta??

Godnatt världen! (Ja, jag tror att hela världen läser min blogg.)