En vän, tillika syster till en annan vän, till mig befann sig i stan idag för att gå på intervju till ett jobb som jag ratade för ett annat. (Låt mig återkomma till jobb-alternativen en annan gång!) Hon hade sin dotter med sig som skulle barnvaktas av hennes syster, alltså dotterns moster, alltså min vän som är denne väns syster, under tiden. Den barnvaktande vännen lade då ut en bild på dottern på instagram, alltså systerns dotter, den barnvaktande vännen har ingen egen dotter. Inte son heller. Då tyckte jag att när de väl är i stan borde vi ses allihop för en fika, hurra!!! Men det kunde inte de, för de skulle åka hem igen och hämta sonen på dagis. OCH det visade sig att jag kunde inte heller då vi ska få besök av en helt annan vän på eftermiddagen. Ett faktum som M har påminner mig om otaliga gånger sedan det blev bestämt...igår. Senast kanske en kvart innan jag gjorde fika-förfrågan. Jag blir toooookig på mig själv! Hur kan man vara så disträ?!

Hur som helst, slutet gott allting gott. Jag lyckades inte styra upp en träff som jag själv inte kunde attenda.

Vi går på babysim en gång i veckan och det är verkligen Eddas höjdpunkt. Hon älskar att bada orimligt mycket. Jag och Edda var med min mamma på semester på Rhodos en vecka för en månad sen. Men det var nästan omöjligt att vara ute vid poolen med henne för hon skulle prompt i vattnet heeeeeela tiden. Det är ju supergulligt och roligt att bada med henne men det går ju faktiskt inte att vara i vattnet hela tiden, av flera anledningar. Sist på babysimmet så fick ungarna på sig armpuffar och simma själva. Hon var helt makalöst duktig och skrattade hela tiden. Min poäng med detta inlägg är alltså att min dotter är bäst i världen på att simma och bada.