Nu är jag galen igen! Inatt hade vi lillskiten sova ute i vardagsrummet för att vi inte skulle störa varandra så värst mycket. Men det resulterade ju i ett evigt rännande ut dit. Klockan halv två var jag upp och nappade henne och tänkte att det här blir en lätt match. En halvtimme senare var hon igång igen och vägrade nappen. Törstig tänkte jag och gav lite vatten, sen somnade hon om. I fem minuter. Man hinner precis glida in i dvala när hon börjar tjuta igen. Magnus föreslog att jag skulle ge henne flaskmat men jg vägrade. Vi har ju kämpat för att få bort nattmaten, och då känns det ju väldigt dumt att börja med det igen. Efter en timme med ungen växelvis i famnen, växelvis i spjälsängen med mig lutandes över henne i världens mest oergonomiska ställning, utan att lyckas få någon vettig sömn hos flickan, så kapitulerade jag och tog till flaskan. Därefter kapitulerade jag även i mitt föräldraskap och tvingade Magnus att hoppa in trots att det var min natt. Hon hade alltså inte vett nog att sova gott även fast hon var full i magen, unge! Vid halv 4 somnade vi gott allihop. Sen sov hon till 8 imorse så vi är lite mer kvitt, men bara lite. Jag funderar, mitt i natten när man är som mest trött och oresonlig så vägrar jag att gå tillbaka till flaskan. Såhär i vaket och piggt tillstånd dagen efter tänker jag att man kanske ska gå tillbaka till nattmaten om det innebär lättare nätter för oss?! Jag är så villrådig och skulle vilja att någon superproffsförälder bara talade om för oss hur man gör!!! Någon?!

Får se hur det blir inatt, då kommer jag säkert vara lika envis igen, dumma natt-jag!