Idag har jag och M ätit surströmming för första gången i våra respektive liv. Det var ätbart! Jag förväntade mig att veeeeerkligen ogilla eller veeeeeerkligen gilla men jag tyckte nog att det var lagom gott. Men det bästa med att äta surströmming måste ändå vara att bajslukten helt förintas av den redan existerande fisdoften. Ja, det är en fördel så länge man har barn i blöjåldern med sig. Man får istället kolla status i rumpan lite då och då. Eller i och för sig, aldrig fel att kunna prutta lite ljudlöst och helt komma undan med det.

Jag vet inte vad som händer med hjärnan när man blir förälder men väldigt ofta blir jag väldigt irriterad på min oförmåga att tänka klart. Man glömmer var man lägger saker, man glömmer vad man ska göra, det tar typ ett år att komma sig för saker man bestämmer sig för att göra. Aldrig någonsin har jag behövt en kalender så mycket som nu!

Denna morgons exempel:
För någon månad sedan skaffade jag mig en antennsladd så att vi skulle kunna få igång tv:n inne i sovrummet. Jag kopplade in sladden men startade aldrig tv:n. Wtf?! Reflekterade inte ens över var fjärrkontrollen fnns. Vi har alltså haft en fullt duglig tv inne i sovrummet som inte använts i ca 2 månader. Idag när jag låg och drog mig och försökte få liv i hjärnan så sträckte jag mig mot mitt sängbord, där jag mirakulöst kom på bör vara platsen för kontrollen, plockade fram dosan och satte på Nyhetsmorgon. Hur mysigt har inte jag det då? Min hjälte till sambo kom in till mig med en kopp kaffe också. Förmodligen en hint att jag ska skärpa mig, vakna och komma upp och hjälpa till med bestyren. Men jag väljer att tolka det som att han tycker att jag ska ha en så mysig morgon som jag nu har.

OMG, hur mysigt ser inte det här ut?!

Men sista fundering angående småbarnsförälderdemens. Jag antar att det någon evolutionär grej att man bara ska fokusera på barnet och inte oviktiga grejer. Men jag känner lite att evolutionen inte har hängt med, för jag kan köpa att man back in the days vann på att fokusera på barnet, har det fått mat och finns det någon sabeltandad tiger i närheten som vill äta upp det och såna primitiva tankar, istället för att komma ihåg var man lade gårdagens finaste pinne eller vad man ska göra om två veckor. Men idag är det ju helt sjukt att hjärnan prioriterar bort att komma ihåg var nycklarna ligger, man kan inte låsa efter sig, man kan inte låsa upp cykeln eller bilen och kommer således för sent till allt! Tex till BVC vilket är ett ställe som är rätt bra för just barnet. Demensen gör ju att man faktiskt fokuserar mycket mindre på barnet för att man blir upptagen med att försöka reda ut alla frågetecken hela tiden.

Igår skrev jag ett jättelångt inlägg som sedan försvann för att jag var tvungen att ägna min uppmärksamhet åt mitt barn ett tag, varpå inlägget glömdes spara. Hur som helst så handlade det om bajs i duschen som skulle torkas upp samtidigt som Edda plaskade runt i sitt eget kiss. Allt skylldes förstås på M, vilket han senare gick med på. Han har nämligen börjat läsa pappalogi och lärt sig att man ska välja sina strider.

Hur som helst, här sitter jag nu i Eddas lekhörna och väntar på att helgen, dvs Magnus, ska komma. Det är möjligt att jag skrev ett onödigt aggressivt sms till honom när han meddelade att han nog skulle dröja en halvtimme till på jobbet. det lät ungefär; "Jävla skit, dumpa jobbet och ta hand om mig istället!". Sanningen är att jag är skapligt sugen på att börja jobba och önskar att det var jag som skulle dröja en halvtimme till.

MEN jag (och M) ska på AT-intervju på tisdag... Låt det gå vägen!!!

Tänkte bjuda på en bild på mig själv i sjukhuskläder men hade ingen, så här är Magnus och Edda på sjukhuset istället!

Nu är jag galen igen! Inatt hade vi lillskiten sova ute i vardagsrummet för att vi inte skulle störa varandra så värst mycket. Men det resulterade ju i ett evigt rännande ut dit. Klockan halv två var jag upp och nappade henne och tänkte att det här blir en lätt match. En halvtimme senare var hon igång igen och vägrade nappen. Törstig tänkte jag och gav lite vatten, sen somnade hon om. I fem minuter. Man hinner precis glida in i dvala när hon börjar tjuta igen. Magnus föreslog att jag skulle ge henne flaskmat men jg vägrade. Vi har ju kämpat för att få bort nattmaten, och då känns det ju väldigt dumt att börja med det igen. Efter en timme med ungen växelvis i famnen, växelvis i spjälsängen med mig lutandes över henne i världens mest oergonomiska ställning, utan att lyckas få någon vettig sömn hos flickan, så kapitulerade jag och tog till flaskan. Därefter kapitulerade jag även i mitt föräldraskap och tvingade Magnus att hoppa in trots att det var min natt. Hon hade alltså inte vett nog att sova gott även fast hon var full i magen, unge! Vid halv 4 somnade vi gott allihop. Sen sov hon till 8 imorse så vi är lite mer kvitt, men bara lite. Jag funderar, mitt i natten när man är som mest trött och oresonlig så vägrar jag att gå tillbaka till flaskan. Såhär i vaket och piggt tillstånd dagen efter tänker jag att man kanske ska gå tillbaka till nattmaten om det innebär lättare nätter för oss?! Jag är så villrådig och skulle vilja att någon superproffsförälder bara talade om för oss hur man gör!!! Någon?!

Får se hur det blir inatt, då kommer jag säkert vara lika envis igen, dumma natt-jag!

Just nu! Härligt höstigt friskt väder med porlande vatten i bakgrunden och sovande bäbis. Livet!

Närå! Ba skoja! Det är svinkallt, jag är blöt i håret efter babysim och har ingen mössa men kan inte gå in för att hon precis somnade i vagnen och orkar inte släpa upp skiten för trapporna. NOT livet!

De senaste dagarna har jag haft lite mammaledighetskris. Edda har som sagt inte några bra sovrutiner ännu, sova en eller två eller kanske tre ggr om dagen?! Och det ställer till vardagen för oss. För att göra en lång historia kort så har senaste dagarna varit skrik och gråt(från oss båda), men idag har vi fått till det! Vi har varit på öppna förskolan på förmiddagen, ÄLSKA öppna förskolan. Life saver verkligen! Sen sov Eddis 1,5 h och sen har vi lekt och handlat och lagat mat. Sitter i skrivande stund och äter stuvade makaroner och falukorv. Kanske godaste maten ever! Tycker Eddis också. Kanske inte behöver få M att tycka synd om mig ikväll.

Det här är Edison och hennes favorituggla under valvakan. Superspända!

Jag har för övrigt upptäckt Tradera-appen och fullständigt gått bananas på den. Lyxfällan nästa, kontot ekar!

Härlig dag! Började med frukost, sedan var Edda så övertydligt trött så jag fick skynda mig att klä på mig och henne för att gå ner till vagnen. Hon vägrar ju somna någon annanstans än i vagnen dagtid nuförtiden. Kräsen!!! Dessutom har hon inget tålamod med att vänta in påklädning, trots att jag gång på gång förklarat det dåliga med att hoppa över fet steget och försäkrar henne om att det SNART blir vagnen. Då blir man ju lite irri!

Sedan dansade vi runt i lägenheten till ett westlife-medley. Edda blir nog ett fan. Hon kröp sitt snabbaste fram till mig så fort tonerna började ljuda och ville bara kramas och gosas medan vi lyssnade, det var det mysigaste på länge. Det blir mer Westlife framöver! Jag förväntar mig samma sak varje gång!

Sen fick jag två timmars egentid medan Edda var med mormor. Då städade jag, lite härligt faktiskt, men bara lite! Sen kom Eddas farmor och farfar och vi har haft en hel familjemiddag här hemma i lyan under kvällen, supermysigt!

Edda ville gosa lite med stolsdynan som hon dragit ner på golvet.

Från gårdagens djupdykning har jag idag haft en sådan där alldeles friktionsfri dag. Dagar som dessa undrar jag vad jag egentligen höll på med igår. Allt är ju så lätt! Dagar som igår blir man ju fly förbannad på idag-Isa!

MEN nu sitter vi här med sovande unge och vin och ost och varandra och fyrverkerier och Idol. Jag förväntar mig nästan en present eller nåt, det känns som en sån dag. Älskling?