Jag har aldrig direkt hymlat med hur mycket jag älskar överraskningar och att jag då och då till och med förväntar mig en. Och igår hände det. Magnus fixade världens överraskning. Vi var på väg till Ica i bilen när M meddelar att vi inte kommer hinna till Ica för att jag ska på massage om en kvart. Jag, som körde bilen, blev då så chockad och ställd att jag svängde åt fel håll. Skapligt fin överraskning! Och makalöst skönt och välbehövligt för en rygg som bär runt på en 12-kilos klump.

Jag tror jag fattar Magnus taktik. Om överraskningarna kommer mer sällan så uppskattar man de så mycket mer! Jag älskar denna långhelg!!!

Igår var vi hela familjen på babysim. Edda tyckte att det var roligare än vad bilden visar!

SÅ härlig kväll igår. Goa vänner, gott snacks och bra frågekonstruktion på tipspromenaden. (Jag trodde att jag skulle vinna, men det visade sig att alla frågor var kuggfrågor.... Enligt mig.) Vi var ut på klubb, jag och babypappan, tillsammans. Jag vet inte när det hände sist?! Eller jo, det vet jag. Det var på examen men då var det liksom påtvingad utgång typ, räknas inte. Hur som helst, så skönt att släppa mammarollen för en kväll och bara vara Isa. Vi har inte fått varken sms eller samtal från barnvaktarna under hela tiden. Måste vara ett bra tecken va?

För övrigt, GLAD första advent!!! Jag älskar julen så mycket att jag nästan skakar lite när jag tänker på det. Måste hem nu och tända första ljuset och trycka i mig en pepparkaka. Härliga december!!!

Från förra julen. Den ofrivilliga tomten.

Min dementa hjärna har ju tappat all förmåga att uppfatta saker som ska hända i någon typ av framtid. (Samtidigt som jag är värdelös på att leva i nuet för att jag försöker hålla reda på livet i stort! Bra kombo.) Men nu har jag just förstått att vi faktiskt ska iväg på fest och ha ett barnlöst dygn!!!!! Jag imploderar av exaltation. (Är det ett ord?) All in och klackarna i taket och in i dimman och vadgörvinukörvi och allt det där...

Min känsla just ny: TGIF! Jodå, så klyschig kan jag vara. M är ledig i 4 dagar, jippi! Nu korkar vi upp champagnen och firar in helgen! Eller... Trycker i Edda lite köttbullar och försöker hålla oss vakna medan sagda unge river lägenheten som jag idag pyntat med julsaker. (Under vilken tid Edda lyckades ha sönder en glödlampa och en adventsljusstake.) Särskilt julbocken i hö ligger risigt till.

Ikväll kommer lillpumpans farmor och farfar och imorgon ska jag och M ut och roa oss på 30-årsfest medan vi har barnvakt. DÅ ska vi korka upp skumpan!!!

HEEEEEEEEELG!!!!!!!

För några dagar sedan tappade jag bort Eddas finaste vantar. Trodde jag. Idag så låg de plötsligt bara där, i skötväskan. Stället som är så självklart och där jag MÅSTE ha letat flera gånger! Samma sak hände för några veckor sedan när Manges nycklar var borta. Vi har en alltiallo-skål där saker tenderar att hamna. Så självklart hade vi letat där hundra gånger men en dag så bra låg de där, i skålen, högst upp. VAD ÄR DET SOM HÄNDER MED HJÄRNAN? Slutar man se saker också? Det var så bisarrt att vi inte hade sett nycklarna där innan så jg var helt säker på att någon hade varit in i lägenheten och snott nycklarna och sedan lagt tillbaka dem. Självklart måste denne ha gjort kopior på nyckeln under tiden och förmodligen vag det samma person som gömde vantarna några dagar. Mmm, så måste det vara.

En vän, tillika syster till en annan vän, till mig befann sig i stan idag för att gå på intervju till ett jobb som jag ratade för ett annat. (Låt mig återkomma till jobb-alternativen en annan gång!) Hon hade sin dotter med sig som skulle barnvaktas av hennes syster, alltså dotterns moster, alltså min vän som är denne väns syster, under tiden. Den barnvaktande vännen lade då ut en bild på dottern på instagram, alltså systerns dotter, den barnvaktande vännen har ingen egen dotter. Inte son heller. Då tyckte jag att när de väl är i stan borde vi ses allihop för en fika, hurra!!! Men det kunde inte de, för de skulle åka hem igen och hämta sonen på dagis. OCH det visade sig att jag kunde inte heller då vi ska få besök av en helt annan vän på eftermiddagen. Ett faktum som M har påminner mig om otaliga gånger sedan det blev bestämt...igår. Senast kanske en kvart innan jag gjorde fika-förfrågan. Jag blir toooookig på mig själv! Hur kan man vara så disträ?!

Hur som helst, slutet gott allting gott. Jag lyckades inte styra upp en träff som jag själv inte kunde attenda.

För ett tag sedan fyllde Edda ett år! Hur är det ens möjligt att vår lilla bäbis är ett år?! Ena dagen ler hon för första gången och nästa så kan hon gå och vet var lampan är. Helt sjuuukt! Vi hade kalas med familj och vänner. Edda spottade ut tårtan hon fick, otacksamt! Men hon gillade sina paket i alla fall, böcker och kläder och kritor och duplo.

På hennes faktiska födelsedag, en helt vanlig tisdag, så kom jag knappt ihåg att det var hennes födelsedag. Kom på det när vi satt vid frukostbordet och jag tryckte i henne de satans d-dropparna. Stackars barn. Ingen frukost på sängen eller sång eller paket. Nästa år får vi ta igen det med råge.

Men tro nu inte att hon inte är bortskämd, för det är hon. Hennes mormor kommer med kläder till henne en gång i veckan ca. Hennes pappa tycker inte att något är för dyrt för henne. Här om dagen ville jag köpa ett lekkök i julklapp till henne men M tyckte att hon skulle få det direkt, en mellan födelsedag och julafton-present. Det är hon väl värd?! Jag kan hålla med om att det är svårt att ha någonting kul ligga outnyttjat i lägenheten men jag tänker ändå för mig själv att det var en tidig julklapp. Spisen, med tillbehör, har gjort succé. Igår sprang hon runt och penslade hela lägenheten med sin lilla kökspensel. Bara det liksom, NÄR blev hon så stor???? Hon börjar alltid klappa händerna när man säger bravo också, man ba "whaaaaat, fattar du vad jag säger?"

Världens finaste unge i världens finaste morgonrock som hennes mormor köpt.

Klockan är halv ett och jag går fortfarande i morgonrock. Söndagsfeeling! Snart ska Edda sova middag och vi ska ha ett Grey's Anatomy-maraton i sängen. Lyx! Jag måste anstränga mig lite för att njuta av det härliga i denna söndag innan jag börjar få måndagsångest.

Edda är iallafall i en otroligt härlig ålder nu, gör outhärdligt gulliga och roliga grejer hela tiden. Här om dagen hörde jag hur hon ropade "mamma, mamma!" Och när jag tittade vad hon ville hade hon krupit upp i hyllan och kom inte ner. Dör man inte söthetsdöden då?!