Klockan är halv ett och jag går fortfarande i morgonrock. Söndagsfeeling! Snart ska Edda sova middag och vi ska ha ett Grey's Anatomy-maraton i sängen. Lyx! Jag måste anstränga mig lite för att njuta av det härliga i denna söndag innan jag börjar få måndagsångest.

Edda är iallafall i en otroligt härlig ålder nu, gör outhärdligt gulliga och roliga grejer hela tiden. Här om dagen hörde jag hur hon ropade "mamma, mamma!" Och när jag tittade vad hon ville hade hon krupit upp i hyllan och kom inte ner. Dör man inte söthetsdöden då?!

Idag har jag och M ätit surströmming för första gången i våra respektive liv. Det var ätbart! Jag förväntade mig att veeeeerkligen ogilla eller veeeeeerkligen gilla men jag tyckte nog att det var lagom gott. Men det bästa med att äta surströmming måste ändå vara att bajslukten helt förintas av den redan existerande fisdoften. Ja, det är en fördel så länge man har barn i blöjåldern med sig. Man får istället kolla status i rumpan lite då och då. Eller i och för sig, aldrig fel att kunna prutta lite ljudlöst och helt komma undan med det.

Jag vet inte vad som händer med hjärnan när man blir förälder men väldigt ofta blir jag väldigt irriterad på min oförmåga att tänka klart. Man glömmer var man lägger saker, man glömmer vad man ska göra, det tar typ ett år att komma sig för saker man bestämmer sig för att göra. Aldrig någonsin har jag behövt en kalender så mycket som nu!

Denna morgons exempel:
För någon månad sedan skaffade jag mig en antennsladd så att vi skulle kunna få igång tv:n inne i sovrummet. Jag kopplade in sladden men startade aldrig tv:n. Wtf?! Reflekterade inte ens över var fjärrkontrollen fnns. Vi har alltså haft en fullt duglig tv inne i sovrummet som inte använts i ca 2 månader. Idag när jag låg och drog mig och försökte få liv i hjärnan så sträckte jag mig mot mitt sängbord, där jag mirakulöst kom på bör vara platsen för kontrollen, plockade fram dosan och satte på Nyhetsmorgon. Hur mysigt har inte jag det då? Min hjälte till sambo kom in till mig med en kopp kaffe också. Förmodligen en hint att jag ska skärpa mig, vakna och komma upp och hjälpa till med bestyren. Men jag väljer att tolka det som att han tycker att jag ska ha en så mysig morgon som jag nu har.

OMG, hur mysigt ser inte det här ut?!

Men sista fundering angående småbarnsförälderdemens. Jag antar att det någon evolutionär grej att man bara ska fokusera på barnet och inte oviktiga grejer. Men jag känner lite att evolutionen inte har hängt med, för jag kan köpa att man back in the days vann på att fokusera på barnet, har det fått mat och finns det någon sabeltandad tiger i närheten som vill äta upp det och såna primitiva tankar, istället för att komma ihåg var man lade gårdagens finaste pinne eller vad man ska göra om två veckor. Men idag är det ju helt sjukt att hjärnan prioriterar bort att komma ihåg var nycklarna ligger, man kan inte låsa efter sig, man kan inte låsa upp cykeln eller bilen och kommer således för sent till allt! Tex till BVC vilket är ett ställe som är rätt bra för just barnet. Demensen gör ju att man faktiskt fokuserar mycket mindre på barnet för att man blir upptagen med att försöka reda ut alla frågetecken hela tiden.

Den här fredagskvällen har vi haft mina päron och deras vän på besök. Edda har visat upp sina bästa trick innan hon däckade halv nio. Hennes bästa trick för dagen är att peka på magen (lampan är bemästrat sedan länge!), klappa händerna åt sig själv när hon gör något bra och min favorit; när man lägger en duplobit under en av tre byttor och undrar var den är så slår hon ut händerna i en sådan där "var tog den vägen, jag har ingen aning"- gest. Svårslaget!

Mange och sagda vän till föräldrarna har bondat över gemensamma nörderier, bokstavering på telegrafist-vis och planeter och största städer och barns språkutveckling och kinesiska barns språkutveckling och sådant kul. Jag satt och viftade med flaggan. Intresseflaggan.

Jag har förresten fått jobb. Jag börjar i mitten på januari, ser helt ologiskt mycket fram emot det. Jag är ju en notorisk latmask så det faktum att jag är helt galet sugen på att börja jobba säger något. Att jag valt rätt yrke kanske, eller att jag valt fel mammaledighet. Huuur som helst, jag fick ett mail från min blivande chef där han skrev att jag ska få 300 kronor mer i lön än vad vi kom överens om. Han skrev att vi inte ville att jag som kvinna skulle ha lägre lön än min sambo. Om det tycker jag för det första; megalike! Men även, det känns lite som att jag var i det lamaste laget när vi löneförhandlade om man väljer att ge mer än begärt, samt, borde jag ha nämt att Magnus har förhandlat upp sin lön ytterligare 1000 kronor? Jag menar, ett sådant politiskt statement kan man ju bara inte backa på när man väl har sagt det?!

Summa summarum: nöjd tjej somnar efter bra fredag.

Det är som att Edda starkt motsätter sig mitt bloggande. Hon är ju förstås anledningen till att jag tvingats välja mellan att blogga eller glo på serier när man får en minut över. Och NU när jag äntligen tagit mig i kragen och tänkte skriva ett nytt blogginlägg, hann jag inte så mycket som skriva rubriken på inlägget förrän hon vaknade från sin middagsvila. Hon sover vanligtvis en halvtimme till. Nu är hon upptagen med sin favoritsyssla, nämligen leka med sina skor, vilket möjliggör skrivandet av detta inlägg.

Mycket har hänt sen sist. (Eller, har det verkligen den? Kändes passande att skriva.) Återkommer inom kort med en update. Om Edda tillåter!

På bilden nämnda skor. Sjukt roliga!

Nudlar och rödtjut. Fredagen är gjord! Snart blir det Idol och popcorn. Jag njuter bara jag skriver! (Ursäkta min perfekt-liv-eufori, det är inte så ofta jag känner av den och får tillfälle att slänga ut den i cyberrymden.)

Om man för övrigt kollar på bordet på bilden så kan man se två av de mest förekommande objekten i detta hem, nämligen brödpåsklämmor samt en ensam Edda-strumpa. ÖVERALLT!

Igår skrev jag ett jättelångt inlägg som sedan försvann för att jag var tvungen att ägna min uppmärksamhet åt mitt barn ett tag, varpå inlägget glömdes spara. Hur som helst så handlade det om bajs i duschen som skulle torkas upp samtidigt som Edda plaskade runt i sitt eget kiss. Allt skylldes förstås på M, vilket han senare gick med på. Han har nämligen börjat läsa pappalogi och lärt sig att man ska välja sina strider.

Hur som helst, här sitter jag nu i Eddas lekhörna och väntar på att helgen, dvs Magnus, ska komma. Det är möjligt att jag skrev ett onödigt aggressivt sms till honom när han meddelade att han nog skulle dröja en halvtimme till på jobbet. det lät ungefär; "Jävla skit, dumpa jobbet och ta hand om mig istället!". Sanningen är att jag är skapligt sugen på att börja jobba och önskar att det var jag som skulle dröja en halvtimme till.

MEN jag (och M) ska på AT-intervju på tisdag... Låt det gå vägen!!!

Tänkte bjuda på en bild på mig själv i sjukhuskläder men hade ingen, så här är Magnus och Edda på sjukhuset istället!

Nu är jag galen igen! Inatt hade vi lillskiten sova ute i vardagsrummet för att vi inte skulle störa varandra så värst mycket. Men det resulterade ju i ett evigt rännande ut dit. Klockan halv två var jag upp och nappade henne och tänkte att det här blir en lätt match. En halvtimme senare var hon igång igen och vägrade nappen. Törstig tänkte jag och gav lite vatten, sen somnade hon om. I fem minuter. Man hinner precis glida in i dvala när hon börjar tjuta igen. Magnus föreslog att jag skulle ge henne flaskmat men jg vägrade. Vi har ju kämpat för att få bort nattmaten, och då känns det ju väldigt dumt att börja med det igen. Efter en timme med ungen växelvis i famnen, växelvis i spjälsängen med mig lutandes över henne i världens mest oergonomiska ställning, utan att lyckas få någon vettig sömn hos flickan, så kapitulerade jag och tog till flaskan. Därefter kapitulerade jag även i mitt föräldraskap och tvingade Magnus att hoppa in trots att det var min natt. Hon hade alltså inte vett nog att sova gott även fast hon var full i magen, unge! Vid halv 4 somnade vi gott allihop. Sen sov hon till 8 imorse så vi är lite mer kvitt, men bara lite. Jag funderar, mitt i natten när man är som mest trött och oresonlig så vägrar jag att gå tillbaka till flaskan. Såhär i vaket och piggt tillstånd dagen efter tänker jag att man kanske ska gå tillbaka till nattmaten om det innebär lättare nätter för oss?! Jag är så villrådig och skulle vilja att någon superproffsförälder bara talade om för oss hur man gör!!! Någon?!

Får se hur det blir inatt, då kommer jag säkert vara lika envis igen, dumma natt-jag!