Jag tycker väldigt väldigt mycket om barns smeknamn. Det är en av de roliga grejerna med att läsa mammabloggar tycker jag. Föräldrar har förmåga att få till de konstigaste, fulaste, mest ologiska smeknamnen som ändå blir SÅ passande och söta.

Så jag tänkte bjuda på några av våra till lillan: luring, stulu (förkortning av stumpalumpan), gummiboll (vidareutveckling av gumman), peddis (det kanske mest kontroversiella men samtidigt uppenbart; Eddis-peddis), eddalainen (när vi låtsas att hon är finsk), Thomas Edison (när vi låtsas att hon är uppfinnare, Edison Cruse (när vi låtsas att hon är strandsatt).

Här kan man kalla henne Edison Gruse. Gruse sportar här sina nyinköpta skor som hon är meganöjd och tacksam för!

Fredag! Världens bästa dag. Trots att jag inte jobbar, eller jo, jag tar tillbaka, ta hand om barn är kanske det jobbigaste jobbet jag har haft för man får ju aldrig ledigt och allt det där. Dessutom är det det snålast betalda och minst gynnsamma för min framtida pension. Men åter min min lite mer positiva tanke, trots att jag inte har något "riktigt" jobb att ta helg ifrån så är väl fredagar för härliga. Man får hem sin andre hälft på heltid och kan med gott samvete lämpa över blöjbyten och matningar och lekande till denne, medan jag själv kan placera mig i soffan och slösurfa och kolla instagram var femte minut. Vad den här fredagen har att erbjuda återstår att se. Jag ska möta upp min mamma på stan för lunch om ett tag.

Och apropå henne. Sedan början på sommaren så bor vi hemma hos mina föräldrar. Det går väldigt bra, och min inneboende tonåring ni vet, hon jublar ju. Lagad mat, städning och tvättning och sådant serverat. Aldrig går man väl i regress så mycket som när man är hos sina föräldrar!? Men åter till saken, gud vad med sidospår, vi bor alltså här i väntan på att få flytta in i vår nya lägenhet den 1 september. Den är på, håll i hatten, 96!! kvadratmeter. Det är lite skillnad från våra tidigare 36 kvadratmeter. Hoppas att vi inte tappar bort varandra där inne. Och hoppas framförallt att vi inte tappar bort Edda, hon har ju lite svårare att klara sig själv, även om hon är extremt kompetent för sin ålder.

Här har hon till exempel tröttnat på gåvagnens ursprungssyfte och utvecklat den till någon slags trappsteg för att komma närmare sitt eviga mål att komma upp på bordet. Hon har för övrigt bemästrat konsten att gå runt hörnen på bordet, tidigare var hon liksom tvungen att gå fram till hörnet, slänga sig ner på golvet och krypa ett halvt steg för att sedan resa sig mot bordet på den andra sidan. Den anekdoten kanske inte spär på hennes extremt-kompetent-bäbis-konto, men det är väl undantaget som bekräftar regeln, I guess.

I just detta nu sker detta extremt tillfredsställande; Edda gillar maten jag lagat! Hon är ju en sucker för burkmat och brukar oftast rata all annan typ av föda. Men NUSÅ! Frikadeller som jag gjort FRÅN SCRATCH går ner!

Man ser ju matglädjen!

Och kockglädjen!

Ojojoj, nu låter det som att hon sätter i halsen. Det var nog så gott att hon stoppade i alltihop på samma gång.

Idag är livet bra härligt! Isas lilla Edda sov tyyyp hela natten. Jag gick zombiegång till henne två gånger, varav den ena var helt i onödan, för hon sov som en stock trots sitt illvrål. Då blir man ju sur. Hallå, om du ropar på mig får du väl åtminstone behöva mig?! Tänkte jag i en halv sekund innan jag kom på att jag kunde ramla tillbaka i sängen, SCORE!

Idag har vi ätit frukost med en god vän, tagit en promenad och nu sover den lilla efter en helt perfekt läggning. (Om jag får säga det själv...)

Det här är typ mammaledighets-eufori. Kaffe, sovande bebbe och en bok. Observera bibliotekslånad, det får man väl ändå lite kulturellpoäng för?! (Villjättegärnavarakulturellmenärtypintedet.) Observera också att boken är från tonårs-avdelningen. Det får delen av mig som vägrar förstå att jag är vuxen lite nöjd! Jag har höga förväntningar på den här boken för övrigt. Har ju liksom abstinens efter att Harry Potter är utläst sedan länge, och gånger flera, så låt dessa böcker ge mig lite Hogwartsy feeling, please!

Ja, det var den kvällen. Likt alla andra kvällar lägger man sig med en delad känsla av hopp och hopplöshet inför nattens bravader som den lilla kommer utsätta oss för. Det är dessutom min natt så jag är extra nervig. Hon har nämligen stökat runt mer än vanligt senaste nätter.

Och apropå henne, min dotter alltså, så heter hon Edda och är 9 månader. Helt sjukt stor med andra ord. Hon kryper och står och äter vanlig mat och betalar räkningar och allt sånt som stora barn gör. Hon börjar förstå vissa ord också, puss var första ordet hon förstod vilket ju var megamysigt. Men hon brukar ibland förväxla "puss" med "slå eller riv mig jättehårt".

Nog för idag. Må vi alla ha en GOD natt!

I brist på aktuell sovbild är här en gammal. (Jag har sjukt svårt att ljuga, kan liksom inte låtsas som att denna är aktuell. Någon kanske kommer på ljuget och ställer mig inför rätta.)

Okej. Here it goes. I min föräldralediga vardag behövs ett forum för att vädra glädje och frustration. Jag skulle vilja säga att jag behöver ett tidsfördriv också men det behövs sällan. Min lilla håller mig busy. (Doing nothing at all..... Skoja, I wish) 

Just nu är jag nöjd över att det inte är min läggning, vilket betyder att jag kan fokusera på Idol.