Inatt drömde jag att jag började på ridskola. (Ett återkommande tema i mina drömmar, kanske verkligen borde göra det?!) Jag fick välja häst först men på något konstigt vis så var alla bra hästar redan tagna. Superirriterande!!! Det var bara jättehästar och minihästar kvar och trots att en stor häst verkar mycket coolare så hade dröm-jag tillräckligt med överlevnadsinstinkt att välja den lilla. Konsekvenstänket har ju ökat sedan man blev mamma. Undrar om dröm-jag pre-Edda skulle valt den stora? Förmodligen. Det skulle inte vaken-jag ha gjort. Lite självbevarelsedrift hade man ju till och med innan man blev mamma, men nog inte tillräckligt för att ta med sig in i det medvetslösa.

Här är sist jag red. På en strand i Costa Rica 2010. Det var precis så härligt som det ser ut! Min häst ville alltid ligga först, vi kallade honom spjutet.

Måndag, ny vecka, buhu. Jag har separationsångest från helgen varje gång den tar slut! Men dagen till ära slog den lilla till på en rekordsovning på förmiddagen, mellan 9 till 11.30 Men pessimistisk som man är så tror man ju inte att det är MÖJLIGT att hon ska sova så länge så efter en timme valde jag att inte påbörja ett nytt kapitel i boken, eftersom "jag ändå inte kommer hinna läsa klart det". Så jag satte mig istället med paddan i sängen bredvid henne och slösurfade. Och ju längre tiden gick desto troligare var det ju att hon skulle vakna. Så där satt jag i en och en halv timme och väntade på undergången.

Jag tror att hemligeten bakom succén var att hon fick sova i en vanlig säng. Spjälsäng måste vara en av de sämsta grejerna som finns. När kan man börja med vanlig säng egentligen? Jag skulle vilja göra det nu på detsamma. (Bortsett från att hon skulle kunna trilla ner från sängen och sånt. En vanlig stor säng med spjälor kanske vore något?!

Lägg barnet i en stor säng, lägg en stor filt över HELA barnet och vips så sover det i massor av timmar!